Svensk kallblodig travare

Bakgrund

Den svenska kallblodiga travaren är en av de äldsta travraserna i världen med ett ursprung som går tusentals år tillbaks i tiden. Under århundradenas lopp har rasen förändrats genom avel, urval och inkorsningar. Rasen har historiskt använts inom kött- och mjölkproduktion såväl som inom skogs- och jordbruket. Den har också använts av krigsmakten, och efter att ha varit en klövje-, skjuts- och körhäst används den idag mest som fritids- och sporthäst.

Den svenska kallblodiga travarens historia är i mångt och mycket grunden till travets utveckling som sport i de nordiska länderna. Rasens förmåga att dra i skritt och trav fick särskild betydelse i det nordiska klimatet i och med att släden uppfanns (Avlsplan for kaldblodstraver, 2020).

Även om rasens specifika bruksområde är travsport gör allsidigheten att hästarna även är uppskattade inom rid- och körsporten. De svenska och norska kallblodstravarna är närbesläktade och det finns ett samarbetsavtal från år 2000 om avel och tävlingar. Svensk Travsport (ST) är avelsorganisation för kallblodstravarna och samarbetar med rasens egna intresseorganisation SLEIPNER.

Bevarande

Jordbruksverket har listat kallblodstravaren som hotad och den ingår i deras bevaringsarbete. Jordbruksverket har en referensgrupp för hudjursgenetiska resurser, där representanter för alla djurraser som är noterade som hotade ingår, och där Svenska Travsport representerar kallblodstravaren. Inavelns utveckling i populationen följs årligen med beräkningar gjorda av Dr Thorvaldur Arnasson och inavel redovisas även på individnivå på såväl Travsport.se, hingstkataloger och Breedly.com.

Den genetiska inaveln har också beräknats hos SLU och NMBU med stöd av ST. En rad aktiviteter har även gjorts för att den svenska delen av populationen inte ska minska ytterligare (-ca 15% från år 2000) via omfördelning av uppfödarmedel, fölstimulanser och tävlingssystemets utformning.

Det finns många gemensamma aspekter i den norska och svenska avelsplanen, som t.ex rastypens betydelse, strikta krav på avelshingstarnas hälsomässiga status och olika åtgärder mot inavel. I dataprogrammet Breedly.com kan man också göra virtuella korsningar där den tänkta avkommans inavelsgrad redovisas. Vid avelsvärdering av hingstar beaktas förutom rastyp, hälsostatus, prestationer, avelsindex, inavelsgrad även hingstarnas släktskap med populationen.

Karakterisering av rasen i forskningen

Det finns forskningsaktiviteter som syftar till att karaktärisera rasen. Karaktärisering är en viktig del av bevarande, eftersom vi därmed lär oss om raserna och deras unika egenskaper som vi kan behöva i framtiden. Eftersom rasen är en del av vårt kulturarv är det också viktigt att säkerställa historisk kunskap om dess utveckling och betydelse för människor. Därför är det viktigt att bevara kunskap om denna ras samtidigt som vi tar vara på vår egen samhällsutveckling.

Baserat på en systematisk studie av NordGen har 13 tillgängliga studier om rasen utförts fram till 2019. Svensk Kallblodig travare är således den mest karaktäriserade svenska hästen och värdig att bevara, med karaktäriseringsstudier som spänner över fenotypiska egenskaper, genetisk mångfald baserad på stamtavla och molekylär genetisk mångfald inom och mellan denna ras och ett urval av andra raser, samt genetisk variation i egenskaper.

Tio av studierna undersöker prestanda, myostatin, DMRT3-genassociering med särskilda gångarter och regioner som väljs för trav. Det senare fokuserar på introduktion, avelsvärden och minimering av inavel. Åtta av studierna fokuserar på molekylär genetisk mångfald. Emellertid hittades inga studier som undersökte rasens sociokulturella betydelse. Eftersom en stor del av studierna fokuserar på att karaktärisera samma, till antal begränsade egenskaper, finns det fortfarande ett stort behov av att karaktärisera denna ras. Det finns fortfarande många egenskaper som det inte har forskats i. Genom ökad kunskap kan vi se till att ta vara på rasen för framtiden.

Kuriosa

Den svenska och norska kallblodiga travaren har sedan år 2000 haft ett samarbete om gränsöverskridande samarbete inom avel och har idag ett gemensamt avelsprogram. Detta är bra för att bevara den genetiska mångfalden och för att förhindra inavel.