Svensk Ardenner

Alla fotografier är tagna av Avelsföreningen Svenska Ardennerhästen.

Bakgrund

De första ardennerhingstarna importerades till Sverige, av greve C. G: Wrangel, 1873 och 1874 följde ett par ston. Hästarna kom från sydöstra Belgien, på gränsen till Frankrike, som anses vara ardennerhästens ursprungsplats. Hästarna var små och tåliga och var tidigare väl ansedda av Napoleon då de hade lättare att överleva krigets påfrestningar än andra hästar.

Baserat på ardennerhästarnas egenskaper och ett positivt resultat vid korsning med dåvarande lantrashästen i Sverige fick ardennerna snabbt draghjälp. Särskilt i södra och mellersta Sverige. I de norra regionerna gav korsningen dock inte lika positiva resultat. Därför valde man där att bevara den ras som nu är känd som den nordsvenska brukshästen. Senare minskade ardennerna i antal på grund av moderniseringen och industrialiseringen av jordbruket. Därför har ardennern haft liknande utmaningar som den nordsvenska brukshästen, då de båda är medelstora arbetshästar.

Bevarandearbetet

Redan i början av 1970-talet påbörjades arbetet med att bevara traditionella lantraser. Efter flera nordiska möten bestämdes det att det direkta ansvaret för det genbevarande arbetet skulle ligga under respektive land. I Sverige fick Jordbruksverket detta ansvar. Samtidigt beslutades det att det nordiska samarbetet inom området skulle utföras av en fackmannamässig grupp under det Nordiska Ministerrådet.

1978 tillsatte Sveriges regering en utredning om husdjursraserna samt metoder för att bevara och använda deras genetiska resurser. Vid ungefär samma tid togs beslut om finansiering av Nordisk Genbank Husdjur, även om den egentliga verksamheten inte inleddes förrän 1984. I början fokuserade Sverige endast på arbetet med att bevara hotade nationella raser, men senare inkluderades även de nationella raser som användes kommersiellt.

I dag har Jordbruksverket det överordnade ansvaret för att den svenska ardennern bevaras. Ansvaret för det praktiska avelsarbetet ligger Avelsföreningen Svenska Ardennerhästen. För att en hingst ska kunna registreras i riksstamboken krävs fem hela generationer av ardennerstam, där alla föräldrar är stambokförda. För ston krävs fem hela generationer av ardennerstam där alla hingstar är stambokförda. För hingstar krävs även att hingsten är DNA-testad mot sin far, att tidigare års parningar och föl är registrerade samt att hingsten inte ärver defekter som finns upptagna på föreningens lista. Föreningen är också mycket engagerad i arbetet med att sprida kunskap om rasen.

Karaktärisering av rasen i forskningen

Det pågår forskning som är inriktad på genetisk karakterisering av svensk ardenner (läs mer om projektet NaNoHorse). Karakterisering är en viktig del av bevarandearbetet eftersom det gör att vi lär oss mer om rasernas unika egenskaper – något vi kan få användning för i framtiden.

Eftersom rasen är en betydelsefull del av vårt kulturarv är det dessutom viktigt att ta fram historisk kunskap om rasens utveckling och betydelse för människan. Genom att göra det lär vi oss mer om vår egen samhällsutveckling. Baserat på en systematisk studie som NordGen utfört (Kierkegaard et al. 2020), hade det fram till 2019 utförts fem tillgängliga studier som rörde rasen. Svensk ardenner är därmed en av de minst karakteriserade nordiske hästraserna. Baserat på definierade kategorier för karakterisering är den dock mer brett karakteriserad än nordsvenska brukshästen, eftersom det finns studier i ytterligare en kategori. Tre av studierna fokuserar på molekylärgenetisk mångfald, medan två karakteriserar fenotypiska egenskaper (som storlek, exteriör, prestation), varav en även inkluderar genetisk variation.

Därutöver har ytterligare en studie gjorts som fokuserade på identifiering och undersökning av mutationen i glycogene synthase 1-genen (GYS1) genomfördes också. Denna gen är ansvarig för typ 1 polysackaridlagringsmyopati (PSSM), som kan orsaka muskelsmärta, cellskador och muskelförlust och därmed leda till sämre välbefinnande och prestationsförmåga för hästen. Att identifiera hästar i den svenska ardennerpopulationen med mutationer som dessa kan vara avgörande för att säkerställa framtida välfärd och hållbar förvaltning av rasen. Därför är det fortfarande avgörande att fortsätta att undersöka och kategorisera egenskaper hos rasen för att förbättra vår kunskap om rasen, vilket i sin tur gör att vi kan etablera bättre strategier för dess framtida bevarande.

Kuriosa

De första hingstarna som importerades till Sverige hette Ardenne, Faro och Railleur, och de första stona hette Rigolette och La Mére. De lade grunden till Sveriges äldsta ardennerstuteri.

Rasförening

Avelsföreningen Svenska Ardennerhästen.