Nordsvensk brukshäst

Publiceringsdatum: 10 september 2024

Bakgrund: 
Den nordsvenska brukshästen har utvecklats från lokala lantrashästar på det svenska fastlandet. Hästen är avbildad både som ridhäst och draghäst i hällristningar från bronsåldern. Det var dock först på 600-talet som en egentlig sele utvecklades, så att hästen kunde dra större lass. Det var till stor del denna hästras som användes för att transportera varor runt om i Sverige och över gränsen till Norge i takt med att handeln ökade. Under industrialiseringen på 1800-talet gjorde det ökade fokuset på produktivitet att de större maskinerna krävde tyngre dragdjur. Därför började man importera olika europeiska raser för korsning. Efter ett mycket varierande resultat var det bara i södra Sverige som ardennerhästen vann kampen. I de norra trakterna gick man tillbaka till den nordsvenska brukshästen, eftersom dess egenskaper visade sig vara värdefulla för mindre jordbruk och skogsbruk. År 1900 grundades rasen under rasnamnet nordsvensk häst, och 1924 grundades dess avelsförening. I mitten av 1900-tallet delades nordsvensk häst upp i to raser: nordsvensk brukshäst (starkare och tyngre) och kallblodstravare (lättare och snabbare).   

Bevarandearbetet:
Redan i början av 1970-talet påbörjades arbetet med att bevara traditionella lantraser. Efter flera nordiska möten bestämdes det att det direkta ansvaret för det genbevarande arbetet skulle ligga under respektive land. I Sverige fick Jordbruksverket detta ansvar. Samtidigt beslutades det att det nordiska samarbetet inom området skulle utföras av en fackmannamässig grupp under det Nordiska Ministerrådet. 1978 tillsatte Sveriges regering en utredning om husdjursraserna samt metoder för att bevara och använda deras genetiska resurser. Vid ungefär samma tid togs beslut om finansiering av Nordisk Genbank Husdjur, även om den egentliga verksamheten inte inleddes förrän 1984. I början fokuserade Sverige endast på arbetet med att bevara hotade nationella raser, men senare inkluderades även de nationella raser som användes kommersiellt. I dag har Jordbruksverket det överordnade ansvaret för att nordsvensk brukshästen bevaras. Ansvaret för det praktiska avelsarbetet ligger hos Föreningen Nordsvenska Hästen (https://nordsvensken.org/). Målet är att säkerställa en livskraftig population genom att begränsa inaveln och öka populationens storlek. Det långsiktiga målet är att minst 750 ston i stamboken ska betäckas varje år. 

Karakterisering av rasen inom forskningen: 
Det pågår forskning som är inriktad på genetisk karaktärisering av nordsvensk brukshäst. Karaktäriseing är en viktig del av bevarandearbetet eftersom det gör att vi lär oss mer om rasernas unika egenskaper - något vi kan få användning för i framtiden. Eftersom rasen är en betydelsefull del av vårt kulturarv är det dessutom viktigt att ta fram historisk kunskap om rasens utveckling och betydelse för människan. Genom att göra det lär vi oss mer om vår egen samhällsutveckling. Baserat på en systematisk studie som NordGen utfört (Kierkegaard et al. 2020), hade det fram till 2019 utförts elva tillgängliga studier som rörde nordsvensk brukshäst.  

Nio av studierna fokuserade på molekylärgenetisk mångfald inom nordsvensk brukshäst och mellan nordsvensk brukshäst och ett urval av andra raser. Två andra studier karakteriserade genetisk mångfald baserat på härstamningsinformation. Det finns fortfarande ett stort behov av ytterligare karaktärisering av rasen, både i förhållande till de kategorier av karakterisering som ännu inte är genomförda, men också i förhållande till kategorier där det redan finns studier, såsom molekylärgenetik. Det finns fortfarande många egenskaper hos rasen som ännu inte har upptäckts. Mer kunskap kommer stärka bevarandet av rasen.