Gotlandsruss

Alla fotografier är tagna av Liselotte Erixon.

Bakgrund

Gotlandsruss är en av de äldsta hästraserna i Europa och Sveriges enda inhemska ponnyras. Som namnet tyder på, kommer rasen ursprungligen från Gotland, där hästarna levde mer eller mindre som vilda i början.

En lagändring 1859 ledde dock till att antalet hästar sjönk drastiskt. Fler och fler blev bekymrade för att gotlandsrusset skulle utrotas, ett öde som tidigare drabbat ölandshästen. Under 1880-talet grundades det första stuteriet för gotlandsruss. Ägaren, Willy Wöhler, hade flera ston som blev betäckta av Khediven, den allra första hingsten som fördes in i stamboken för gotlandsruss. Khediven är förmodligen en avkomma från knabstrupper, som tillhörde en dansk bevaringsvärd hästras. Med knabstrupper kom den tigrerade färgteckningen som finns hos gotlandsrusset. Vid samma tid användes även en annan hingst. Denna hingst var en korsning mellan en syrisk ponnyhingst och ett sto av gotlandsruss och förde med sig möjligheten till gulanlag i dubbel uppsättning i rasen.

Tyvärr lades Wöhlers stuteri så småningom ner, men under 1901 grundades två nya stuterier på Gotland. Samtidigt började man arrangera tävlingar på Gotland. Tyvärr samarbetade inte stuterierna med varandra och 1908 fick ett av stuterierna lägga ner. Hästarna togs över av det andra stuteriet. Fyra år senare stängde även det stuteriet och en löjtnant E. Bonthron tog över alla hästarna. Han fortsatte avelsarbetet fram till 1922. Vid den här tiden fanns det bara sju ston, en två-årig hingst och sex unghästar kvar. De donerades till en lokal lantbruksorganisation mot löftet att en stam av rasen alltid skulle bevaras.

Trots att det fanns gotlandsruss på fastlandet fortsatte populationen att vara liten och till slut ledde det till problem med inavel. 1951 importerade man därför en hingst av rasen Welsh Pony och 1957 en hingst av rasen Welsh Mountain. Dessa hingstar finns i dag representerade i 85-90% av gotlandsrussen. Detta ligger dock långt bak i släktlinjerna nu och det har inte kommit in något nytt blod från andra raser sedan dess. Det var först efter 1961, när rasen fick lov att delta i tävlingar på fastlandet, som gotlandsrussen blev populära igen.

Bevarandeaktiviteter

Redan i början av 1970-talet påbörjades arbetet med att bevara traditionella lantraser. Efter flera nordiska möten bestämdes det att det direkta ansvaret för det genbevarande arbetet skulle ligga under respektive land. I Sverige fick Jordbruksverket detta ansvar. Samtidigt beslutades det att det nordiska samarbetet inom området skulle utföras av en fackmannamässig grupp under det Nordiska Ministerrådet. 1978 tillsatte Sveriges regering en utredning om husdjursraserna samt metoder för att bevara och använda deras genetiska resurser. Vid ungefär samma tid togs beslut om finansiering av Nordisk Genbank Husdjur, även om den egentliga verksamheten inte inleddes förrän 1984. I början fokuserade Sverige endast på arbetet med att bevara hotade nationella raser, men senare inkluderades även de nationella raser som användes kommersiellt. I dag har Jordbruksverket det överordnade ansvaret för att gotlandsrusset bevaras. Ansvaret för det praktiska avelsarbetet ligger hos Svenska Russavelsföreningen. Föreningen är också väldigt aktiv i arbetet med att sprida kännedom och kunskap om gotlandsrussen.

Karaktärisering av rasen i forskningen

Det pågår forskning som är inriktad på genetisk karaktärisering av gotlandsruss. Karaktärisering är en viktig del av bevarandearbetet eftersom det gör att vi lär oss mer om rasernas unika egenskaper - något vi kan få användning för i framtiden. Eftersom rasen är en betydelsefull del av vårt kulturarv är det dessutom viktigt att ta fram historisk kunskap om rasens utveckling och betydelse för människan. Genom att göra det lär vi oss mer om vår egen samhällsutveckling.

Baserat på en systematisk studie som NordGen utfört (Kierkegaard et al. 2020), hade det fram till 2019 utförts nio lättillgängliga studier som rörde gotlandsrusset. Två tredjedelar av studierna fokuserade på molekylärgenetisk diversitet inom rasen och mellan gotlandsruss och andra utvalda raser.

Forskningsområdena handlade bland annat om att kartlägga uppkomsten av domesticerade hästlinjer, utvecklingen av DMRT3 genen som är associerad med särskilda gångarter och om inavel genom att använda både mikrosatellitmarkörer och stamtavleinformation. Övriga studier belyser rasens habitatspreferenser och beteende när det gäller att söka skydd i extensiv drift, välfärd i extensiv drift samt resursallokering under vintern.

Trots att gotlandsruss är en av de äldsta svenska hästraserna finns det inte många studier som belyser dess sociokulturella betydelse. Därför finns det fortfarande ett stort behov av att karaktärisera gotlandsruss, både när det gäller de karaktäriseringskategorier som ännu inte undersökts och inom de kategorier där det har gjorts studier, som inom molekylärgenetiken, men där det fortfarande finns många egenskaper och drag som inte kartlagts.

Kuriosa

Gotlandsruss är Sveriges äldsta nu levande hästras.

Det hålls fortfarande en flock i skogen på Lojsta Hed.