Vilda växtarters betydelse för livsmedelssäkerheten i fokus under workshop – åtgärder krävs för att bevara vilda kulturväxtsläktingar
Förra veckan arrangerades en workshop i Helsingfors som en del av NordGens projekt om nordiska vilda kulturväxtsläktingar. Deltagarna fick bland annat höra presentationer om växternas betydelse för växtförädlingen samt om bevaring på plats i naturen. För bevaringsinsatser krävs – och det brådskar.
Klimatförändringar, minskad biologisk mångfald och en ökad mänsklig befolkning ställer samhället inför stora utmaningar, inte minst när det gäller vår livsmedelsförsörjning. De vilda kulturväxtsläktingar (vilda växtarter nära besläktade med våra odlade grödor) har egenskaper som kan bli betydelsefulla för att utveckla nya grödor som är bättre anpassade till klimatförändringar och mer resistenta mot torka, ihärdigt regnande, sjukdomar eller olika former av skadedjur. Därför koordinerar NordGen ett flerårigt projekt om Nordens vilda kulturväxtsläktingar. Som en del av detta arbete arrangerades förra veckan en workshop i Helsingfors med syftet att öka kunskapen om kulturväxtsläktingarnas betydelse. Bland de 40-talet deltagarna fanns bland annat personal från forskningsinstitut, myndigheter, universitet och företag samt projektdeltagare från de nordiska länderna. Workshopen, som arrangerades på jord- och skogsbruksministeriet, innehöll förutom föreläsningar med olika teman också gruppdiskussioner.
– Vilda kulturväxtsläktingar är ett av de viktiga verktyg som vi kan använda för att ta itu med livsmedelssäkerhet i ett föränderligt klimat, men de blir samtidigt alltmer hotade i naturen. Därför är det brådskande att vidta åtgärder för att bevara växterna för framtida generationer, sa Anna Palmé, NordGens växtexpert på Nordiska vilda kulturväxtsläktingar.
Scenarier för år 2100
Betydelsen av brådskande åtgärder var något som också uppmärksammades under en presentation av Heli Fitzgerald, projektkoordinator vid Naturhistoriska Centralmuseet LOUMUS. Som en del av det nordiska projektet arbetar hon med klimatmodellering där den nuvarande geografiska utbredningen av prioriterade kulturväxtsläktingar i Norden jämförs med två framtida scenarier. ”Mittenscenariot” SSP245 betyder en uppvärmning med 2,7 °C till 2100. I det andra scenariot som används i modelleringen, SSP585, ökar uppvärmningen med 4,4 grader till 2100. Modellerna tyder på att många av kulturväxtsläktingar lämpliga habitat kommer att flytta norrut eller till högre höjder och vissa arter kommer inte längre ha några lämpliga platser alls att växa på. Kvanne (Angelica archangelica) och fjällelm (Elymus kronokensis - en släkting till vete) hör till de växtarterna som kommer att få det väldigt svårt under båda scenarierna.
– Därför kommer vi behöva utforma rekommendationer för åtgärder. Ett exempel kan vara att övervaka kulturväxtsläktingars habitat för att observera förändringar. Vi kan också behöva öka insamlingen av frön, särskilt när det gäller sårbara och nordliga områden samt populationer på hög höjd, sa Fitzgerald.
Eftersom kulturväxtsläktingarna har anpassat sig till det geografiska område där de växer är det viktigt att bevara dem i sin naturliga miljö (in situ-bevaring). Bevaring i genbanker (ex situ-bevaring) är å andra sidan en säkerhetsåtgärd och ett sätt att göra växterna tillgängliga för växtförädling och forskning. I Europa finns det redan några exempel på reservat för kulturväxtsläktingar. Under sin presentation berättade Ada Stella Molina Pertíñez, forskare från Rey Juan Carlos universitet om erfarenheter från Spanien. Under 2019 till 2021 etablerades sex reservat för 38 växtarter i Sierra del Rincón, norr om Madrid. För att bli framgångsrik på lång sikt finns det många faktorer att ta hänsyn till, till exempel vid val av populationer som ska bevaras. Kan arrenden utgöra en risk för ett långsiktigt bevarande? Eller finns det aktiviteter i området som kan vara ett hot mot växterna? Betande vid fel tidpunkt i växtens livscykel eller sportevenemang kan kräva särskilda insatser.
– Men generellt sett tror vi att ju mindre vi lägger oss i desto bättre. Om markägarna inte hade skött sin områden på det sätt som de gjort så hade kanske kulturväxtsläktingarna inte varit där från början. För att lyckas över tid är det avgörande att upprätthålla en god kontakt med det nätverk av intressenter som är aktiva i området, sa Pertiñez.
Framgångsrika exempel
Deltagarna fick också höra växtförädlarnas perspektiv. Merja Veteläinen, direktör för växtförädling vid Boreal Växtförädling, berättade i sin presentation om användningen av kulturväxtsläktingar vid förädling av frilandsgrödor, särskilt när det gäller fodergrödor. Till exempel har Boreal haft förädlingsprogram på rörsvingel som baserats på insamlat vilt material från Finland. Och två viktiga timotejsorter utvecklades till stor del från insamlat material. En av sorterna, "Tuure", har den största marknadsandelen i Finland sedan 2014. Användningen av CWR i växtförädling är utmanande, inte minst eftersom det kräver mycket tid och ansträngning, men Veteläinen menar att de vilda släktingarna ändå kan vara användbart även i framtiden.
– Vi har goda framtidsutsikter att förbättra användningen av kulturväxtsläktingar inom växtförädlingen. Samarbete mellan genbanker och växtförädlare leder till snabbare resultat. Därför skulle jag vilja se mer av riktade insamlings- och evalueringsprojekt i samarbete mellan genbanker och växtförädlare, sa Merja Veteläinen.