Vilda kulturväxtsläktingar är viktiga för framtidens matproduktion – den kunskapen måste spridas
Vi behöver göra begreppet vilda kulturväxtsläktingar mer känt och inkludera dessa viktiga växter i skötselplaner av naturskyddsområden. Det är två viktiga slutsatser som drogs nyligen under en workshop i Oslo.
Ett förändrat klimat ställer oss inför svåra utmaningar, inte minst när det gäller lantbruket och framtidens livsmedelsförsörjning. De vilda kulturväxtsläktingar (vilda växtarter nära besläktade med våra odlade grödor) kan bli mycket betydelsefulla för att utveckla nya jordbruksgrödor som är mer resistenta mot torka, ihärdigt regnande eller olika former av skadedjur. NordGen koordinerar ett fyraårigt projekt om vilda kulturväxtsläktingar i Norden. Som en del av detta projekt arrangerades nyligen en workshop för intressenter av arbete med vilda kulturväxtsläktingar på Naturhistoriska museet i Oslo. Ett 40-tal personer deltog på plats och online under två dagar med presentationer, guidade visningar, gruppdiskussioner och brainstorming.
– Det har varit mycket givande och händelserika dagar som verkligen visar hur viktigt det är att vi samverkar över landsgränser i dessa frågor. Projektet om de vilda kulturväxtsläktingarna är ett bra exempel på nordiskt samarbete, sa Anna Palmé, projektkoordinator och NordGens expert på vilda kulturväxtsläktingar i Norden.
På plats i Oslo fanns projektdeltagare från alla de nordiska länderna och en del av programmet ägnades åt presentationer av hur arbetet med projektet fortlöpt. Under sommaren har bland annat inventeringar och insamling av frön från vilda kulturväxtsläktingar genomförts på flera platser i Norden (se faktaruta nedan).
Rik biodiversitet
På Island fokuserades sommarens arbete till Vatnajökulls nationalpark, ett område som täcker 15 procent av landets yta och innefattar naturlig björkskog, gamla ängar, berg och ökenområden med sanddyner. När frön ska samlas in krävs många individer ur en population för att fröproverna ska representera den genetiska mångfald som finns inom populationen. Magnus Göransson, forskare på Island, berättade om utmaningen att samla in frön från fjällgröe (Poa alpina), ett gräs som är besläktat med ängsgröe (Poa pratensis) vilket används som fodergräs och i gräsmattor.
– Fjällgröe växer på stora ytor men inte tätt så utmaningen var att hitta tillräckligt stora populationer, dessutom på torra marker eftersom det är där de producerar frön. Vi behövde också ha timing, gräset släpper sina frön när det har mognat, sa Göransson.
I Norge utfördes bland annat aktiviteter i Færder nationalpark, ett område med rik biodiversitet som utgörs av ett 80-tal öar i skärgården söder om Oslo.
– Under sommaren genomfördes växtinventering på sju öar där vi fann 51 arter av vilda kulturväxtsläktingar, det motsvarar drygt 50 procent av arterna på den nordiska prioritetslistan. En viktig aspekt är att kulturväxtsläktingarna är erkända i områdets skötselplan, sa Linn Borgen Nilsen, rådgivare på Norsk genressurssenter/NIBIO.
Ökad kunskap
Att inkludera vilda kulturväxtsläktingar i skötselplaner och andra styrdokument är ett viktigt steg i bevarandearbetet. Jens Weibull från svenska Jordbruksverket berättade om läget i Sverige.
– I Sverige finns så vitt jag vet bara ett naturskyddsområde där genetisk mångfald nämns som skyddsgrund. Hela idéen om att bevara biodiversitet har inte implementerats. Det handlar mycket om kommunikation, begreppet vilda kulturväxtsläktingar måste bli mer välkänt, sa Weibull.
Insikten om behovet av att öka kunskapen om kulturväxtsläktingarna, både bland allmänheten, beslutsfattare och naturvårdspersonal, återkom i flera av presentationerna.
– I Norge har vi en lång väg att gå för att sprida kunskapen, dels hos allmänheten men även inom universitetsvärlden och bland de som jobbar med naturvård, sa Kristina Bjureke, universitetslektor på Naturhistoriska museet i Oslo/Oslo universitet.
Uttalande från minister
Förutom workshopdeltagare från Norden fanns representanter från Tyskland, Spanien och Storbritannien på plats. Imke Thormann från tyska Jordbruksverket berättade bland annat om etableringen av genetiska reservat för vild selleri i Tyskland. Shelagh Kell från Birminghams universitet berättade om erfarenheter kring lagstiftning. José Iriondo, professor från Universidad Rey Juan Carlos i Madrid, talade om utvecklandet av den spanska nationella strategin för vilda kulturväxtsläktingar. Hans råd för att övervinna byråkratiska hinder sammanfattades så här: "Var tålmodig, var ihärdig, var uthållig och kreativ."
Tillbaka till insikten om att kunskap behöver spridas. Workshopen avslutades på ett positivt sätt när en nyhetsartikel började cirkulera bland deltagarna. I samband med workshopen gjorde nämligen Norges nya mat- och lantbruksminister Sandra Borch ett passande uttalande:
– Vi vet inte i dag exakt vilka genetiska resurser som kan vara användbara i framtiden. Därför finns det ett behov av en rik reservoar, och den inkluderar vilda släktingar till odlade växter.
FAKTA: Aktiviteter inom projektet om vilda kulturväxtsläktingar i Norden
Modellering av hur klimatförändringar påverkar utbredningen av vilda kulturväxtsläktingar. Utförliga inventeringar i utvalda områden för att fastslå förekomst och status av växtpopulationer. Insamling av frön för bevarande hos NordGen. Genomföra genetiska analyser för att utvärdera den genetiska mångfalden inom utvalda växtarter i Norden. Workshops och seminarier. Kommunikation – kortfilmer, växtporträtt, utomhusutställning, vetenskapliga artiklar, rapporter etc.