Hoppa till huvudinnehållet

Nytt projekt ska samla in kunskap med syftet att utveckla riktlinjer för ett hållbart bevarande av nordiska hästraser.

De har alla lång svans, päls och man – men hur ser egentligen släktskapet ut mellan de olika hästraserna i Norden? Det ska NordGen med samarbetspartners ta reda på genom ett treårigt projekt. Ett av målen med projektet är att samla in kunskap som kan användas för att utveckla riktlinjer för ett hållbart bevarande av hästraserna.

Projektet, som är ett resultat av det Nordiska Lantrashästnätverket, som koordinerades av NordGen består av en forskningsgrupp med bioinformatiker, husdjursgenetiker och representanter från de nordiska lantrasorganisationerna. Tillsammans kommer de att kartlägga de nordiska lantrashästarna. I projektets inledande skede har prover från närmare 100 svenska och norska hästar av sju olika raser samlats in. – De här proverna ska DNA-sekvenseras, vilket innebär att vi får väldigt mycket information om hästarnas genetiska variation, samt unika och gemensamma genvarianter i de olika raserna.  Informationen kan sedan användas både för att se släktskapet mellan de nordiska raserna och för att utröna vilka gener som ger raserna deras unika egenskaper. Med en detaljerad kartläggning av de nordiska hästrasernas genom, får vi mer kunskap om eventuella sjukdomsalstrande genvarianter. Allt detta är viktig information för det vidare avelsarbetet och för att bevara hästraserna för framtiden, säger Maria Kjetså, koordinator för projektet och husdjursspecialist på NordGen. Projektets samarbetspartners är NordGen, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Norges miljö- och biovetenskapliga Universitet (NMBU) och Norsk Hestesenter som ansvarar för hästaveln in Norge. Forskningen finansieras av Stiftelsen Hästforskning. Inom projektet kommer genetisk karaktärisering att användas som ett verktyg för att uppnå kunskap som behövs för hållbar avel av de nordiska lantrashästarna. Projektet kommer att pågå till och med 2024.

Utrotningsrisk för många hästraser

För de olika nordiska hästraserna skiljer sig åt. Islandshästen är en exportframgång och det finns hundratusentals individer över hela världen, medan det ser dystert ut för de flesta andra nordiska hästraserna. Populationerna av till exempel färöisk häst och nordlands/lyngshäst är till exempel så små att de snart riskerar att utrotas.  Om det inte tas ett medvetet helhetsgrepp för att vända den nedåtgående trenden är risken stor att hästraserna och deras genetiska variation för alltid kommer att försvinna.   – För oss är det därför väldigt viktigt att resultaten från projektet ska komma de som arbetar med de nordiska hästraserna till nytta. Dels är det viktig för det fortsatta avelsarbetet, dels är det viktigt för att kunna säga något om hur viktiga dessa raser faktiskt är, säger Maria Kjetså.

 

För att välja ut vilka hästar som skulle representera respektive ras har projektmedlemmarna studerat hästrasernas stamtavlor och säkerställt att de inte är för nära besläktade med varandra utan representerar rasens genetiska variation. Mellan 20 och 30 hästar från varje ras har sedan provtagits. Under hösten kommer de sista proverna att tas innan DNA-analyserna påbörjas. Resultaten på populationsnivå kommer därefter att analyseras och delas med alla som är intresserade, med särskilt fokus på de olika avelsorganisationerna. Prover har än så länge samlats in från följande hästraser: Nordsvensk brukshäst Svensk Ardenner Gotlandsruss Svensk och Norsk Kall-blodstravare Dölehest Nordlands-hest/Lyngshest Fjordhest Färöisk häst Utöver dessa samlar projektmedlemmarna även in data från forskare i Island, Finland och Danmark gällande hästar som provtagits i ett tidigare skede for att kunna göra en kartläggning av alla de nordiska hästraserna och få en bättre överblick över den genetiska variation som finns hos de nordiska hästraserna.