Ny forskning: Samarbete och deltagande är avgörande för att skydda våra nordiska lantrasdjur
En färsk studie visar att det finns ett stort behov av att skapa dialog och lätta på byråkratiska hinder. Motiverade bönder är en förutsättning för att kunna bevara den genetiska mångfalden.
De nordiska lantrasdjuren har anpassat sig till lokala förhållanden i århundraden. Idag är deras arv i händerna på ett fåtal motiverade bönder. En färsk studie visar att det finns ett stort behov av att skapa dialog och lätta på byråkratiska hinder. Motiverade bönder är en förutsättning för att kunna bevara den genetiska mångfalden.
Forskarna i projektet "3MC– Nordiska fjällkoraser", som leds av NordGen, har nyligen publicerat
en artikel.
Den tvärvetenskapliga forskargruppen har undersökt hur bönder och intressenter ser på de genetiska och kulturella aspekterna i bevarandearbetet. De har också undersökt beslutsprocesser ur böndernas synvinkel för att se om de står för öppenhet, effektivitet och är öppna för dialog. Medförfattare Ulla Ovaska ser vikten av att ta in böndernas åsikter. – Bönderna borde få göra sina röster hörda eftersom de står för det praktiska bevarandearbetet. Dessutom kan bönderna förse forskare med aktuell kunskap och berätta om de utmaningar de står inför. Genom att lyssna på dem kan vi fånga upp frågor och synvinklar som vi som forskare annars kanske missar, säger Ovaska som också forskar vid finska Naturresursinstitutet.
Den naturliga miljön
Bevarandet av lantrasdjur i deras naturliga miljö (in vivo)
är helt beroende av att det finns bönder som är villiga att ta hand om dem. NordGens husdjursexpert och medförfattare Maria Kjetså förklarar att generna är kopplade till miljön där de historiskt sett har bevarats: – Lantrasdjuren ska bevaras i sin naturliga miljö. Den är kopplad till vad rasen har anpassat sig till och till djurens kulturbakgrund.
Motiverade bönder
Det finns ekonomiska stödsystem för bönder som vill ha lantrasdjur. Men de täcker sällan för den lägre lönsamhet som ofta finns jämfört med produktion av kommersiella raser. – Lantrasdjuren är inte så förädlade mot högre produktionsvolymer. Det är därför bönderna kommer att ha en mindre mängd mjölk, kött, ull eller någon annan produkt att sälja, säger Kjetså. Kjetså påpekar att bönderna måste motiveras till att behålla raserna trots de skilda ekonomiska förutsättningarna: – Utan motivation och ett välfungerande stödsystem kommer vi i slutändan att ha endast ett fåtal hobbyuppfödare, som behåller raserna bara för att hålla dem vid liv. I en sådan miljö är djuren avskärmade från sin ursprungliga kultur och den produktionsmiljö rasen har anpassat sig till.
Samarbete och deltagande
Att bevara våra lantrasdjur för framtiden är en omfattande uppgift, som kräver samarbete. NordGens sektionsledare och medförfattare Mervi Honkatukia konstaterar att beslutsfattare, forskare och bönder måste jobba tillsammans när de utformar de system och beslut som påverkar den genetiska mångfalden hos våra lantrasdjur. – Forskningsresultaten visar att bönderna uppskattar ett välfungerande subventioneringssystem och att de kan delta i utformningen av de åtgärder som kommer att påverka dem, säger Honkatukia. Honkatukia förklarar att samarbete och deltagande är avgörande för att se till att bönderna är motiverade att ta hand om djuren och följa de åtgärder som vidtagits. – Om bönderna inte är motiverade kommer de inte att vilja hålla lantrasdjur. Att se till att de har kvar sin motivation är inte bara viktigt – det är helt avgörande, säger Honkatukia.
Ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt
För zooarkeologen och medförfattaren Auli Bläuer var en av de stora upptäckterna att bönderna förstår att generna är viktiga, liksom att bönderna vill vara en del av kulturen och traditionerna som kopplas till skötsel av lantrasdjur. – Människor ser djuren från många olika vinklar. Vissa tänker på den historiska betydelsen, medan andra tänker på vilken roll rasen har spelat i släktens vardag under senare tid. Men det finns också de som ser lantrasdjuren som en viktig genetisk resurs, säger Bläuer.
Som ett pussel
Bläuer förklarar att undersökningen på ett omfattande sätt belyser orsakerna till att människor håller djuren. – Om vi vill stötta bönderna är ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt det bästa. Det återspeglar den mångfacetterade bilden som människor har när de tänker på våra lantrasdjur. Honkatukia håller med Bläuer och avslutar: – Djuren är en del av samhället. Om genetiska resurser ses som enbart gener ser vi saker bara ur ett perspektiv. När det gäller att skydda våra inhemska raser hänger allt ihop. Det är som ett pussel. [nordgen_button url="https://www.mdpi.com/2076-2615/11/9/2730" target="blank" color="dark blue"]Läs artikeln[/nordgen_button] Bild högst upp på sidan: Annu Puurunen
Projektet finansieras med ett bidrag från Interreg Nord, Lapin liitto och Länsstyrelsen Norrbotten 2019-2022 och har 5 nordiska partners. NordGen är koordinator för projektet och ansvarar för utredning av stamtavla och befolkningens släktskap, spridning av resultat och implementering av applikationer. NordGen kommer också att ansvara för att etablera nätverket.