Grattis, Finland!
I dag skickar NordGen hjärtliga gratulationer till Finland på 100-årsdagen! Och även om vi alls inte ringaktar ett sekels historia så vill vi presentera några finnar som faktiskt är ännu äldre än sitt land.
Finnfår
Om du skulle ta en promenad på den finländska landsbygden är det troligt att du vid något tillfälle skulle stöta på en flock Finnfår i olika färger. Som namnet tyder på, kommer den här rasen ursprungligen från Finland, där får har fötts upp under de senaste århundradena. 1918, året efter den finska självständigheten, bildades Finnish Sheep Breeders' Association. Detta ledde till en systematisk förbättring av rasen. Finnfåren var och är särskilt uppskattade för kvaliteten på dess kött, ull, skinn, mjölk samt de positiva egenskaper de har för landskapsförvaltningen. Idag finns rasen inte bara i Finland. Tack vare fårens fertilitet, är den väldigt uppskattad också i andra länder, särskilt USA och Australien.
Potatis från sydöstra Finland
Det sägs att potatissorten Lemin punanen kom till Finland redan på 1850-talet med finska soldater som återvände från Krimkriget. Det är en magnifik växt med hög, kraftig blast och riklig blomning. Själva knölen är ljusröd och rund med mycket djupa ögon. Köttet är ljusgult med röda fläckar. Potatissorten har främst odlats i sydöstra Finland och kommunen Lemi marknadsför sorten som en lokal specialitet.
Vårtbjörk- Betula pendula
Betula pendula valdes till Finlands nationalträd 1988. Och det är ett träd som är nära förknippat med den finska identiteten. Dess sav, näver och ved har varit ett vanligt inslag i det finska vardagslivet under många år, under tiden som dess löv använts som foder till djuren. Dessutom är björkruskor ett viktigt verktyg i den finska basturutinen. De första fröplantagerna i Finland etablerades redan i början av 1970-talet i Haapastensyrjä. Mellan 1970 och 2012 producerade 35 fröplantager i Finland 3 300 kg björkfrön. Genetiskt bevarande av skogsträd påbörjades 1992 när den första genreservskogen etablerades. Huvudsyftet med genbevarande är att bevara den genetiska mångfalden inom varje art.
Sockerärta från Österbotten
Förra året donerade Gerd Ringvall en sockerärt från Österbotten till NordGen. Hon hade fått den av sin svärmor (född 1923) som i sin tur fått den av sin mor (född 1903). Eventuellt har sockerärten odlats av även hennes mor. Sockerärten blir 120–150 cm hög. Den har en söt, god smak och hela ärtskidan kan ätas under lång tid eftersom den tar lång tid på sig att bli träig.
Finnhäst
Den enda ursprungliga finska hästarten, Finnhästen, är äldre än Finland som land. 1884 bildades den första finska hästavelsorganisationen och avelstavlor för hingstar påbörjades redan 1907. Denna hästras, som ibland kallas ”Finnish Universal” är väldigt mångsidig och används både som dragdjur och för ridning. Faktum är att Finnhästen håller rekordet som den snabbaste kallblodiga travhästen i världen! Idag finns det fyra olika sorters Finnhästar som speglar rasens olika användningsområden; travare, arbetshästar, ridhästar och ponnys.
Kålrot från Polvijärvi
Kålroten Simo har odlats sedan 1800-talet. Fram till 1947 odlades den i Polijärvi i norra Karelen, av Simo Parjarinen, som också gett den sitt namn. Därefter har kålroten sålts på marknader i Lahtis och senare i Willmanstrand. Willmanstrandsbon Arvo Pirhonen odlade sorten i 25 år och ville säkerställa att den inte försvann. Han erbjöd därför ett finskt förädlingsföretag frön. Simo är en tidig kålrot som har hög avkastning och kan lagras. Den har ett ljusgult kött med en mild smak. Det finns idag inga kommersiella aktörer som erbjuder sorten Simo i sitt sortiment.