Dyster utveckling vändes i Norge – statistik avgörande för att rädda hotade lantrasdjur

2021.12.02

Tillförlitlig släktskapsdata har varit nyckeln till framgång när det kommer till bevarandearbetet av de norska lantrasraserna.

På 1990-talet var läget kritiskt för flera av de norska lantrasdjuren. Men trenden vände och idag är läget stabilare med ökande populationer och stort intresse från konsumenterna. Pålitlig släktskapsdata har varit en nyckel till framgången.

I en serie artiklar kommer vi presentera framgångsrika exempel på hur de nordiska länderna arbetar med bevaring av lantrasdjuren. Förhoppning är att dessa ”goda nyheter” ska fungera som inspiration i det framtida bevaringsarbetet. – Inom vårt arbetsområde står vi inför många svåra utmaningar. Men det är också viktigt att uppmärksamma de goda insatser som görs i Norden, genom att göra det kan vi lära av varandra, säger Mervi Honkatukia, sektionsledare för NordGen Farm Animals. I den norska forskarvärlden och lantbrukssektorn, sågs det för trettio år sedan som udda att intressera sig för de inhemska lantrasdjuren. Odd Vangen är professor i husdjursavel och genetik vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet (NMBU). Hans arbete har betytt mycket för att förbättra kvalitén på det norska bevaringsarbetet av lantraserna, och även för att höja det arbetets status. Vangen har en lång akademiska karriär bakom sig och har även varit styrelseordförande för Nordisk genbank Husdjur, föregångare till dagens NordGen Husdjur. Nyligen utnämnde Norges kung Harald V honom till riddare av 1:a klass i St. Olavs Orden för insatser inom djurvälfärd och hållbarhet inom lantbruket. – Jag var förankrad i den operativa husdjursaveln i Norge men hade också ett stort engagemang för de gamla norska lantraserna. När det gäller bevaringsarbetet har jag främst jobbat strategiskt och intresserat mig för djurens viktiga biologiska egenskaper, säger Vangen.

Få individer kvar

För trettio år sedan när Vangen började engagera sig i bevaringsarbetet var läget kritiskt för de norska lantrasdjuren. – Vi har sex hotade norska nötkreatursraser och på 90-talet var några av dem nere på ett femtontal individer. Det handlade då om att genomföra en räddningsaktion där upprättandet av koregistret var viktigt för att förhindra inavel, säger Vangen. Nina Svartedal (tidigare Sæther) är akademisk chef för Norsk genressurssenter, och medlem av

. Rådet är en viktig del av NordGens expertnätverk och fungerar som ett forum för nordiskt samarbete kring husdjursgenetiska resurser. Svartedal var en av Odd Vangens masterstudenter och etablerade en databas över de sex hotade nötkreatursraserna. För övriga nationella husdjursraser hämtar Norsk genressurssenter populationssiffror från andra nationella register för får, getter och hästar. Institutionen släpper årligen omfattande rapporter som beskriver lägesbilden för de olika lantraserna genom nyckeltal och aktuella problemställningar. – För mig är det helt grundläggande i bevaringsarbetet att ha god översikt över släktskap i en samlad databas. Det handlar givetvis om att förhindra inavel men också om att kunna följa utvecklingen över tid. Jag är stolt över att vi fått till det, säger Svartedal.

Långsiktig finansiering

I de nordiska grannländerna förs också olika register men det är en klar fördel att ha allt samlat i en databas per art. Exempelvis kan det bli problem om djur flyttas från mjölkproduktion till köttproduktion och registreringen inte följer med. Att arbeta med databaser kräver mycket resurser, både för lantbrukarna som rapporterar in varje år och för dem som administrerar databasen och bearbetar materialet. – Det är viktigt med kontinuitet, att lägga ansvaret för registren i händerna på ideella krafter skulle vara en för sårbar lösning, säger Svartedal.

Ljusare framtid

Sedan 90-talet har utvecklingen vänt i Norge, även om det fortfarande finns raser som räknas som hotade (se fakta nedan). Djurpopulationerna har generellt sett ökat, det gäller särskilt nötkreatursraser för köttproduktion. Dagens konsumenter efterfrågar ofta lokalproducerat och är mer benägna att betala extra för hög köttkvalitet. Lantrasdjuren har egenskaper som gör att köttet kan bli mörare och mer marmorerat. Andra fördelar som ofta framhävs är lantrasdjurens potential när det gäller ekosystemtjänster och produktion med mindre kraftfoder. Det har också kommit forskning som visar på en

i de nordligaste nordiska nötkreatursrasernas mjölk, något som kan vara intressant för dess hälsofrämjande egenskaper.   – Under de här 30 åren det vänt och jag känner att vi hade rätt. Man vet inte på förhand vilka produkter och egenskaper som kan efterfrågas i framtiden. Därför är det viktigt att bevara så stor andel som möjligt av de genetiska resurserna, säger Svartedal. Idag ser hon med viss optimism inför framtiden, men det går inte att luta sig tillbaka. – Jag förstår inte hur jag kunde sova på nätterna under 90-talet då det var en riktig kris. Som det ser ut nu är jag optimistisk men man kan inte tänka att nu är det färdigt. Det här arbetet kräver resurser och kontinuitet, säger Nina Svartedal.

FAKTA Bevaringsvärdiga lantraser i Norge:

17 nationella raser av nötkreatur, får get och häst räknas som bevaringsvärda i Norge. Andelen dikor (kor i köttproduktion) har ökat bland de bevaringsvärda nötkreaturen, fram till 2013 var flest mjölkkor men 2020 hade andelen dikor ökat till 56 procent. Produktion baserat på bevaringsvärdiga nötkreatur kan bidra till ett ökat bruk av naturbete, upprätthålla kulturlandskapet, stärka lantbrukets produktion av ekosystemtjänster och bidra till det lokala näringslivet. Sex av tolv nationella fårraser är fortsatt hotade men raserna fortsätter öka i antal. Antalet unghästar av bevaringsvärda hästraser ökar från år till år, men flera raser räknas fortsatt som akut hotade. Källa: NIBIO/Norsk genressurssenter Översta bilden visar Vestlandsk fjordfe en av de bevarandevärda nötkreatursraserna i Norge. Foto: Anna Rehnberg/Norsk genressurssenter/NIBIO