De nordiska myndigheterna behöver ta sitt ansvar och skydda vilda kulturväxtsläktingar för framtiden

2019.10.16

För omkring 12 000 år sedan började några av våra förfäder att bli bofasta bönder. De såg sig om och valde bland annat ut grässtrån med lite större frön som de började odla. Sedan dess har människan ständigt valt ut och korsat växter med eftertraktade egenskaper, vilket lett till att vi idag har grödor som är näringsrika, högavkastande och lättskördade. Denna utveckling har gjort det möjligt för oss att föda världens miljardbefolkning idag.

När vi nu tittar på det där grässtrået kan det tyckas futtigt och oviktigt om man jämför det med ett rejält, modernt veteax. Men de här vilda kulturväxtsläktingarna, som de kallas, kan fortfarande bära på en mängd viktiga egenskaper som inte längre finns kvar i de moderna sorterna. Det kan handla om resistens mot en ny sjukdom, tolerans mot torka eller egenskaper som gör att grödan har ett högre näringsinnehåll. Faktum är att vilda kulturväxtsläktingar är helt nödvändiga för att vi ska kunna hantera framtida utmaningar som rör tryggad livsmedelstillgång, ett miljömässigt hållbart jordbruk och att anpassa våra grödor till klimatförändringar. Idag finns begränsat skydd för de vilda kulturväxtsläktingarna. Ändrad markanvändning, ett nytt bostadsområde eller förändrade vattenflöden kan leda till att denna naturresurs, som är så viktig för vår framtida matförsörjning, försvinner för alltid. Men det finns mycket som kan göras för att rädda de vilda kulturväxtsläktingarna. I den samnordiska rapporten Nordic Crop Wild Relative Conservation ger vi många förslag på sådana åtgärder. I rapporten kan de nordiska myndigheterna läsa om vilka kulturväxtsläktingar som är viktigast att skydda och var de finns. Vi har även sammanställt en verktygslåda som kan användas i det nationella bevarandearbetet. I rapporten ger vi följande huvudrekommendationer till de nordiska ländernas myndigheter med målet att rädda de vilda kulturväxtsläktingarna:

• Utforma nationella strategier för ett hållbart bevarande och nyttjande av kulturväxtsläktingar, både på sin naturliga växtplats (in situ) och i genbanker (ex situ).

• Utveckla policy/handlingsprogram som syftar till att underlätta arbetet med ett hållbart bevarande och nyttjande av vilda kulturväxtsläktingar. Involvera alla relevanta aktörer.

• Skapa ett nätverk av kompletterande reservat över hela Norden för att täcka in olika habitat och klimatzoner. Se till att de vilda kulturväxtsläktingar som har högst prioritet inkluderas i dessa.

• Uppmuntra forskning, infrastruktur och nordiskt samarbete för fortsatt arbete mot ett hållbart bevarande och nyttjande av vilda kulturväxtsläktingar.

Förarbetet är klart. Nu behöver de nordiska länderna ta sitt ansvar och omvandla teori till praktik. Det är ett stort och viktigt arbete för framtida generationer. Vi är redo att hjälpa till. Signerat av:

, Naturhistoriska Centralmuseet, LUOMUS, Helsinkis universitet

, Jordbruksverket

, UiO Naturhistorisk museum, Oslos universitet

, UiO Naturhistorisk museum, Oslos universitet

, Linköpings universitet

, Naturhistoriska Centralmuseet, LUOMUS, Helsinkis universitet

, Nationella programmet för genetiska resurser, Finlands Naturresursinstitut

, Norskt Genresurscenter, Norskt Institut för Bioekonomi (NIBIO)

, Reykjaviks Botaniska Trädgård, Island

, Nordiskt Genresurscenter (NordGen)