Björnjägarens bönor har hittat hem
De svenska utvandrarna bar inte bara med sig hoppet om ett bättre liv till Amerika. Även frön från det forna hemlandet packades ner. Nu uppförökar vi Hartley Jepsons bruna bönor på NordGen - bönor som bott i Maine i flera generationer.
Han kallades "vissångaren och björnjägaren vid Madawaskasjön" av männen i handelsboden. Hartley Jepson var 82 år gammal när journalisten Lena Israelsson träffade honom för att prata bruna bönor i slutet av 1990-talet. — Jag är uppvuxen på bruna bönor. Varenda lördag i hela mitt liv har jag ätit bruna bönor. Och godast är de gamla svenska, sa Hartley till Lena Isralesson enligt artikeln som senare publicerades i tidningen Land.
Fick med sig en påse hem
Hartley Jepsons bönor är både mindre och ljusare än de som odlas i Sverige idag. Jepson, som för övrigt talade perfekt svenska, gav Israelsson en påse bönor som hon tog med hem till NordGen som då hette Nordiska Genbanken. — Jag har sparat de här sista bönorna därför att jag hoppats att någon skulle vilja så dem innan de förlorar allt liv. Själv har jag inte orkat odla på ett par år, sa Hartley, enligt artikeln i Land. Bönorna kom till slut hem till Sverige igen och har vilat i tryggt förvar i Alnarp sedan dess. Nu har det blivit deras tur att uppförökas, för att säkerställa att de bevaras även för framtida bönodlare.
Björnjägare och vissångare
Men så var det ju det här med hans epitet, var Jepson verkligen en björnjägare och vissångare? Jodå, på andra sidan Madawaskasjön hade han skjutit en björn och han sjöng både "Du gamla, du fria", "Barnatro" och "Du store Gud" för Israelsson med stark stämma. Tillsammans med sin fru Albertina, också hon svenskättling, sjöng han ofta på bröllop, ålderdomshem och närhelst annars någon ville lyssna. Hartley Jepson var född i Stockholm. Det Stockholm som ligger i Maine och har 253 invånare. Han levde större delen av sitt liv på den gård som hans morföräldrar grundade när de kom dit som immigranter. Han dog i april 2008, 90 år gammal. Men bönorna han älskade så lever vidare i NordGens samlingar. — Hoppas de växer bra i gamla Sverige, sa han till Lena Israelsson när hon och bönorna skulle åka hem. Det kan vi intyga att de gör.