Betande lantrasdjur är viktiga för den nordiska biodiversiteten

2021.09.06

Varför är inhemska raser så väl lämpade att ta hand om hotade biotoper? Och kan en ko verkligen ersätta en röjsåg? Ilmari Majuri, ägaren till gården Oukamäki och en välkänd förespråkare för lantrasdjur, berättar om vikten av traditionellt bete.

Varför är inhemska raser så väl lämpade att ta hand om hotade biotoper? Och kan en ko verkligen ersätta en röjsåg? Ilmari Majuri, ägaren till gården Oukamäki och en välkänd förespråkare för lantrasdjur, berättar om vikten av traditionellt bete.

Projektet ”3MC - Nordiska lantrasdjur”, som samordnas av NordGen, har bland annat som uppgift att främja det levande kulturarvet som förknippas med fjällkoraserna. Naturbete är en viktig del av denna kultur. Mervi Honkatukia, sektionsledare på NordGen Husdjur, anser att det är viktigt att återuppliva betestraditionen för att bevara lantrasdjuren. – Moderniseringen av jordbruket har lett till att de små lantbruken försvunnit och våra ängar övergivits. Betande djur behövs för att hålla landskapet öppet. De nordiska lantrasdjuren är väl lämpade för ändamålet. Betande djur behövs också för att öka människors välbefinnande och påminna oss om att våra lantrasdjur är en viktig del av vårt gemensamma kulturarv.

Traditionen fortsätter

Trakterna kring Tornedalen har sedan länge dominerats av boskapsskötsel. Här blomstrade boskapsekonomin under det traditionella jordbrukets era.   Ilmari Majuri, vars besättning betar 20 hektar naturängar på ön Pelttari och Torneälvens stränder, ser till att traditionen kring boskapsskötsel fortsätter. – Förr var de stora gårdarnas välstånd baserad på boskapsskötsel på de näringsrika strandängarna. Klimatet är gynnsamt och markerna längs älven gödslas naturligt i samband med vårfloden och är tacksamma betesmarker. Marken intill stränderna delades i mycket små remsor, vilket visar hur värdefulla de var som betesmarker, beskriver Majuri. När det traditionella jordbruket gick mot sitt slut under 1960-talet förändrades allt. I takt med att de småskaliga jordbruken och lantrasdjuren försvann minskade också antalet betande djur på ängarna.

Avgörande för biologisk mångfald

Ilmari Majuri berömmer sina kor, som är av rasen östfinskt boskap, och anser att de är viktiga för att upprätthålla den biologiska mångfalden. Förändringarna som naturbete medför kan bonden se mycket tydligt. – Kor är avgörande för den biologiska mångfalden. Antalet svalor ökar avsevärt. De sitter nu i rad på elledningarna, men på får- eller hästbetesmarker ser jag inte riktigt samma, beskriver Majuri. Konkurresen om ljus och yta ofta är slutet för många växtarter, som trivs på traditionella biotoper. När naturängarna överges har näringsrika ängar täckts med nässlor, medan svagt sura jordar domineras av älggräs" säger Kokko. Majuri berättar att östfinskt boskap klarar sig på älggräs samtidigt som de genom att beta ger lågväxta ängsarter en chans att överleva. – Redan under det första betesåret trampar boskapen ner det torra, döda gräset. Under andra och tredje året kan man se en tydlig förändring. Hallon, älggräs och rallarros ersätts av betesgräs och ängsväxter. Landskapet förändras helt när det högväxta snåret försvinner.

Kor ersätter sröjsågen

Majuri behöver inte slå sin äng maskinellt. – Korna tar hand om röjningen om det får beta utan tilläggsfoder. Enligt subventionsvillkoren får tilläggsfoder inte användas, och tanken är att naturbetet för bort näringsämnen ur jorden. Därför är rätt betestryck avgörande. Under det första året behövs fler djur, och under de följande åren behövs ett mindre antal djur, förklarar Majuri. Majuris kor härstammar från det välkända Nenonen-boskapet från Östra Finland. Foderomvandlingseffektiviteten hos korna är utmärkt. Kor av rasen nordfinsk boskap föds upp för mjölkproduktion, så de klarar sig inte så bra på naturliga betesmarker, och behöver mer näringsrikt foder.

Fenomenal smidighet

Den fenomenala smidigheten hos östfinskt boskap gör livet lättare för bonden. Majuri har haft kor i södra Finland också, och var till en början orolig för hur hans djur skulle klara sig på de blöta ängsmarkerna. En anledning till att betet tog slut på dessa ängar var att de importerade mjölkraserna blev allt mer populära. De stora mjölkkorna sjönk ner i träsket och hela byn fick ofta delta i räddningsoperationen. – Till en början var jag rädd för att mina djur skulle fastna, och bevakade deras rörelser väldigt noga. Nu litar jag på att de kommer att klara sig. De är smidiga och de är också tillräckligt kloka för att undvika de farligaste områdena. Jag har aldrig behövt dra upp mina kor ur träsket, säger Majuri.

Kommunikation, samarbete och nätverk

Mervi Honkatukia förklarar att vi kan värna om lantrasdjuren genom att låta dem ta hand om den biologiska mångfalden.

– På NordGen etablerar vi nätverk och ger råd till regeringar och institutioner i frågor som rör hållbart bevarande och utnyttjande av husdjursgenetiska resurser. Det är det viktigt med rätt typ av åtgärder både med tanke djuren och bönderna. Vi behöver fler pionjärer som Ilmari Majuri för att fortsätta inspirera inhemska uppfödare att beta traditionella biotoper, avslutar Honkatukia. Är du intresserad av beteskontrakt och ekosystemtjänster?