40 år av nordiskt samarbete kring lantbruksdjur markerades med konferens
Vilken status har de nordiska husdjursraserna jämfört med de i andra europeiska länder? Främjar betande djur alltid den biologiska mångfalden – och varför är de isländska raserna ofta mindre sårbara än andra inhemska raser i Norden?Deltagarna på NordGen Farm Animals Conference vet – efter två dagar späckade med föreläsningar, nätverkande och markeringen av 40 år av nordiskt samarbete inom husdjursgenetiska resurser.
Stora snöflingor föll sakta från en grå himmel utanför fönstren när experter, bönder, forskare och statliga tjänstemän samlades i centrala Uppsala för att diskutera tillståndet för de nordiska husdjursraserna. Statistiken är lika dyster som himlen, då endast 13 % av de inhemska husdjursraserna har en livskraftig befolkning – något som återspeglar förlusten av biologisk mångfald som även ett globalt problem.
– En del av siffrorna är deprimerande, men du kan inte uppnå någon förändring om du bara ger upp och –fokuserar på det som är negativt. Det vi behöver nu är innovation, hårt och dedikerat arbete – men framför allt samarbete. Samverkan över landsgränserna och samverkan mellan småskaliga och storskaliga livsmedelsproducenter men också samverkan mellan olika sektorer i samhället och en insikt om att våra lantbruksdjur är värdefulla resurser, avgörande för livsmedelsförsörjning och motståndskraft i utmanande tider”, säger Lise Lykke. Steffensen, verkställande direktör för NordGen.
Ett 70-tal deltagare deltog i konferensen fysiskt och lika många anmälde sig till onlinestreamingen. I programmet ingick både nordiska och internationella talare, bland dem Roswitha Baumung från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).
– FAO samlar in statistik från hela världen om statusen för olika husdjursraser. Det vi kan se är att de nordiska länderna generellt sett är väldigt bra på att rapportera – ni vet mycket om era lokala raser. Tyvärr är många av dem i riskzonen. Men att ha data innebär också att man har möjlighet att åstadkomma förändring – och den här konferensen är en fantastisk möjlighet för er att lära av varandra i den här frågan”, säger hon.
Island sticker ut bland de nordiska länderna när det gäller statusen för de inhemska husdjursraserna. Islandshästen är en global exportframgång och det isländska fåret har en livskraftig population på tiotusentals individer.
– På Island har vi ett importförbud för lantbruksdjur. Detta har lett till att de flesta av våra inhemska raser har livskraftiga populationer eftersom de är det enda valet för bonden. Men eftersom isländska nötkreatur ger mindre avkastning än kommersiella nötkreatursraser, kan man säga att det är den isländska bonden som betalar för bevarandet av våra inhemska raser. Men å andra sidan, om förbudet skulle hävas är det mycket troligt att den isländska boskapen skulle ersättas med mer högavkastande raser och kanske till och med bli en hotad art”, säger Egill Gautason, en av föreläsarna som arbetar som Assisterande Professor vid Islands lantbruksuniversitet.
Morten Kargo lyfte den privata sektorns perspektiv och konstaterade att företagen också har ett ansvar att värna om vissa raser.
– Vi måste ta det här ansvaret som företag, vi måste göra det för att överleva. I många fall är de lokala raserna mindre benägna för sjukdomar och har en högre överlevnadsgrad. Ser man på flocknivå kan detta mycket väl balansera det faktum att de ger lite mindre avkastning”, säger han.
I talarpanelens sammanfattning av evenemanget konstaterades att samarbete är nyckeln när det gäller att ställa om till ett mer hållbart livsmedelsproduktionssystem. Inte minst nordiskt samarbete, eftersom de samfund som arbetar med små populationer av husdjursraser skulle tjäna på med kollegor i liknande länder. För tillsammans är vi starkare. Och kanske var det det starkaste budskapet deltagarna tog med sig när de lämnade konferensen och reste hem under en himmel som nu hade skiftat från dyster grå till klarblå.